Då var det dags igen

Igår hade vi den sämsta friluftsdagen genom tiderna, jag är mycket tveksam över om det kunde blivet så mycket värre... Tänk er att försöka åka skidor i en frys som någon avfrostar samtidigt, då vet ni ungefär hur det var...

Backen som var vald för denna friluftsdag är den utan konkurrens sämsta backen i alla kategorier i Sundsvalls kommun, den lutar inte, den är tråkig. den är dåligt byggd, alla hopp och railar var avstängda och den var hård och opreparerad. Om inte det vore nog så regnade det och det var fem grader varmt ungefär, så om man ska fatta sig kort den sämsta friluftsdagen i världshistorien.

Men en mer positiv sak är att idag fick jag äntligen efter åtta månaders smärta och tandgnissel fått tagit ut mina s.k stötdämpare. För er som inte vet vad stötdämpare är så ska jag förklara, Stötdämpare som i mer professionella munnar heter "Hersts" eller kallas gångjärn och det är som två metallcylindrar med tillhörande piston som man monterar på tandställningen för att motverka överbett. Jag skulle egentligen tagit bort dem på måndag (som för övrigt är min födelesedag) fick jag ta bort dem idag för jag hade några ärenden på Sundsvalls tandvård. Det enda problemet var att jag skulle ta röntgenbilder också och det tog sin lilla tid så först fick jag vänta 20 minuter på att tandläkaren skulle ordna tid åt mig och sedan ytterligare 40 minuter fick jag vänta på röntgenläkaren medans hon åt lunch så lite trött blev man.

Det var allt för idag. Tack och hej leverpastej!