Jag satt alldeles nyss och spånade med en kamrat om vad jag ska ha med i nästa blogg och då kom han med förslaget Carl von Linné och det var en bra tanke. Först av allt tycker jag Carl von Linné är en rasist, han var den första människan som började dela in människor i olika raser och värderarde de olika raserna och självklart så var de vita s.k caucasianerna finast medans de svarta var den lite mer primitva och dumma rasen. Carl von Linné var också korkad nog att döpa alla djuren till latina namn som t.ex Lynx lynx och Lumbricus terestrius, tänk om han istället skulle ha döpt alla djur till svenska namn så istället för Canis lupus som är varg kunde han döpt den till farlig hund och istället för Lynx lynx som är lodjur så kunde den hetat Stor katt med Tofsar och istället för Lumbricus terestrius som är latin för daggmask Kunde den hetat slibbig miniorm. Med andra ord så var Carl von Linné en nolla om man frågar mig, men tänk över det, vad gjorde han egentligen? han vandrade runt i skogen som någon jäkla pojkscout och hittade på namn åt alla djur och växter han råkade stöta på.

Nog om det, Om cirka 18 dagar ska jag göra det största beslutet i mitt liv, jag ska nämligen välja mitt gymnasium. Jag har haft sådan grym beslutsångest flera veckor och många vänner har tjatat att jag ska gå samma gymnasium som dem fast jag är totalt ointresserad av linjen. Men beslutsångesten gav med sig när en go vän sa att han valde et gymnasium där ingen han kände gick eller skulle börja för han ville träffa helt nya personer utan att behöva dra med sig alla misstag från sina år på grundskolan och det rådet gjorde det hela mycket enklare, nu lutare det mot att det blir en Teknisk linje och där kommer jag säkert att hamna. Ett litet råd till alla andra som står inför gymnasievalet: Skit i vad dina vänner säger och gör som du själv vill, om du nu börjar på en skola där du inte känner en kotte (eller ekollon för det laget också) så ta det bara lugnt, du lär känna nya människor på ett kick.

Det var allt från den här glappkäften, tack för att ni tog er tid att läsa...

tänkte skriva något men jag är för trött nu och det får vänta tills imorrn då jag har tid över...

Då var man också fast i bloggarträsket... Jag har länge trott att bloggar bara var för avdankade kändisar som vill synas i landet igen för att deras ageny har övergivet dem för att promota någon sjuåring för att han kan stoppa in två knytna nävar i munnen samtidigt. Men efter jag läst några vänners bloggar förstod jag vad bloggar egentligen handlade om, att vilken vanlig människa som helst ska kunna få uttrycka sina tankar och funderingar och få sin röst hörd bland andra och samtidigt ta del av andras funderingar och känslor. Blogging är egentligen att tappa kontrollen, bara låta fingrana dansa melodiskt över tangentbordet och att bara öppna sig för andra som får ta del av ens tankar och en större privilegie kan man inte få som människa än att få ta del av en annan medmänniskas tankar och känslor men kan också handla om allt mellan himmel och jord och därför måste jag också höja ett varnande finger mot att världen kanske in är redo för alla dina tankar så tänk fortfarande eller läs iallafall igenom det du skrivet så du är säker på att du inte sårar någon närstående för det kan få allvarliga komplikationer. Kort och gott kan man säga att Bloggar är nästa generations krönikor fast mycket lättare och öppet för alla för alla kan inte skriva en krönika och sedan få den publicerad i en tidskrift för det finns tyvär inte nio miljoner olika tidskrifter i Sverige.

Nog med det nu, nu tänkte jag komma in på lite mer personliga saker, lite mer om mina egna tankar och funderingar. först av allt ska jag bara nämna att jag är sjukt less på grund av vädret här i Sundsvall. Det har varit varmt blött och slaskigt i flera dagar och jag håller på att bli tokig på grund av att den inbitne skidåkaren i mig vill bara ha kyla och snö och det är det enda ljuset så här i midvintermörkret men just nu verkar det som vi kan kyssa uttrycket midvinter adjö för det kommer nog snart att sluta finnas några vintrar och ännu mindre då midvintrar och som jag sa detta gråa, blöta. slaskiga mörker gör mig bara deprimerad.

Där har vi en vanlig punkt bland många tonåringars bloggar, just deprission, det verkar på många personer sätt att blogga på att de är djupt deprimerade och inte har något glatt i sitt liv, det verkar som deras liv bara är ett enda stort mörker och de är aldrig lyckliga eller glada.

Avslutligen ville jag bara säga en sista sak; Carpe Diem, fånga dagen. Lev varje dag som den vore din sista, gör någon glad eller ge bara en vän en komplimang för konstigt nog är det ytterst ovanligt att en kille ger sin vän en komplimang bland ungdomar.

Tack och Adjö, kommentera om ni kommer på något